Hej! Bianca Britten-Austin heter jag, jag jobbar som Talent Manager på Elite hotels och kommer blogga här under hösten, välkomna till min värld!
Jag avskyr att vara nybörjare. Då är det nämligen svårt att prestera på topp och att prestera på topp vill vi ju alla göra. Hela tiden. Typ. Det kan dock jag glömma för tillfället för jag är ny på jobbet (hu..). I tillägg är jag områdesansvarig för första gången . Jag tror att det jag upplever är någon form av mental växtvärk.
Men det finns ett par saker jag är glad att jag gjort som jag vill dela med mig av och som hjälper mig att i alla fall försöka prestera på topp:
- jag har tagit mig en mentor
- jag tvingar mig att vara sårbar
- jag mjölkar alla jag kan på råd
- jag firar segrar och skiter i förlusterna
– Att ta en mentor. Jag tog mod till mig och hörde av mig till min yrkesmässiga idol, förklarade mina utmaningar och frågade om hon kunde tänka sig att dela med sig av sin klokhet. Våra långa lunchmöten är värda sin tid i guld och jag lämnar dem alltid med en känsla av att jag är lite bättre rustad att möta omvärlden och de utmaningar den har på vänt åt mig. Så våga tro att du är värd det absolut bästa bollplanket/förebilden/läraren du kan tänka dig. Ta för dig!
– Att våga vara sårbar i mentorsamtalen. Med henne som mentor, vore det inte helt otänkbart att prestationsprinsessan i mig frestas att vara duktig i våra samtal.
På vår senaste lunch, när hon frågade vad jag ville diskutera, tvingade jag mig själv att erkänna ”jo…det var det här med om jag har gjort fel val. Har du någonsin känt så?” Fyra månader på nya jobbet och jag hade redan börjat tvivla!? Nu fanns det grandiosa möjligheter till att skämma ut mig själv. Hur skulle h-o-n med d-e-n karriären någonsin kunnat ha gjort fel val?
(En viktig parentes här om mig är att ett av mina tjatigaste orosmoln i livet handlar rädslan att välja fel. Jag fick med mig mycket från åren på Handels, men en sak jag gärna hade lämnat i korridorerna var det inhamrade budskapet om att det är viktigt hur det ser ut på CVt…)
Hon var tyst en liten stund (evighet), sen tittade hon leende på mig och sa ”Det finns nog inte ett enda jobb där jag inte har känt så.” Mina axlar sjönk flera centimeter av lättnad. Men om jag inte hade vågat blotta mig, hade mitt fokus fortfarande varit stört av oron. Att vara sårbar är att vara modig tänker jag och att våga vara sårbar hjälper oss att komma till kärnan av problemet så att vi faktiskt kan göra något åt det.
– Att jag ber om råd. En av mina favoritfrågor är ”Vad har du för råd att ge mig?” Det här rekommenderar jag varmt – så mycket klokheter man får ta del av, helt gratis dessutom! När jag lunchade med vår styrelseordförande, kunde jag verkligen inte försitta chansen. Hans sa ”Orka vara annorlunda! Du representerar något nytt och per definition är nytt besvärligt för de flesta. Därför måste du orka, och våga, vara annorlunda. Vi har anställt dig för att du ska vara annorlunda. Vi vill ju uppnå något nytt.” Jag skulle kunna tapetsera mitt skrivbord med de orden.
Normer och ”så-har-vi-aldrig-gjort-här”-attityder är starka krafter att ensam orka stå emot. Men om vi vågar och kan det, har vi mycket att vinna. Jag tror att världen blir en bättre plats om alla ni fantastiska kvinnor (och era idéer) i det här nätverket tar ännu mera utrymme!
– Att jag envist firar segrarna! Att fira framgång vet vi är bra, men är du som jag ensam i din roll och inte har ett fantastiskt team att high fiva med, är det här ännu viktigare! Jag drar segernäven i luften på toa, unnar mig en extra god lunch och/eller (vem har sagt att man måste välja) messar segerselfies till vänner och familj – så litet men så viktigt! Tillåt dig att hålla fokus på de segrar du faktiskt vinner. Helt enkelt – gläd dig ordentligt åt dem och skit i resten.
Segerselfie från dagen jag fick godkänt att investera i arbetspsykologiska tester för rekrytering och utveckling!