Jämförelsehelvetet – där jag är mitt midjemått

Vår bloggare Bianca Britten-Austin skriver denna vecka om jämförelsehelvetet

Jag har alltid haft förmånen att vara bland duktiga människor – på det de jobbar med, deras hobby osv. Det är något jag uppskattar oerhört – de inspirerar mig och får mig att vilja bli bättre på det jag gör.

Men ibland, när jag inte är vaksam på mina egna tankar (läs: trött/sliten), kan jag upptäcka att jag har checkat in i jämförelsehelvetet. Där är perspektiven som bortblåsta och inspirationen likaså. Här har istället den inre kritikern slagit på megafonen och gapar för full hals.

Inne i jämförelsehelvetet händer nämligen två saker:

1) där blir jag mina prestationer och betydelsen av personlighet och mjuka värden är som bortblåst

2) kraven på mig själv blir skyhöga och jag jämför mig med den bästa inom varje område varför risken att förlora ökar dramatiskt.

Här känner jag flera som skulle vilja invända ”vore det inte för mina höga krav på mig själv, skulle jag inte varit där jag är idag”. Nej, nej och åter nej. Det är inte därför. Du är där du är för att du uppenbarligen är bra på det du gör, för att du har en stark målmedvetenhet eller för att du har höga ambitioner. Men det är absolut inte din inre kritiker som ska ha tack.

Det forskning däremot visar är ett annat, långt mindre önskvärt, samband – nämligen att korrelationen mellan en överaktiv inre kritiker och depression ligger på skrämmande 0.8 (för referensens skull – korrelationen mellan intag av en huvudvärkstablett och lindring av huvudvärk ligger på 0.3).

Min poäng är denna – vi ska gärna sträva efter att prestera på topp för det är en fantastisk känsla att få leva upp till sin fulla potential! Men, vi kan inte göra det inom allt och inte hela tiden.

Jag tror vi hade haft mer balanserade ideal och hållbara kravlistor om det var våra kombinationer vi visade upp i all media. Så här vältränad mage har jag men så här stökigt är det hemma. Så här bra går det på jobbet men så här vilsen är jag inom matlagning.

”Så här vältränad mage har jag men så här stökigt är det hemma.”

Att aktivt välja sina kombinationer tror jag skapar en ökad känsla av att jag är den som väljer och bestämmer i mitt liv, istället för att vara en stressad passagerare på ett att-göra-tåg som går i 100 km/timmen och alltid är sent till nästa station. Det är mitt val att inte städa så noga för jag vill ha mer tid att leka med barnen/träna/jobba. Jag väljer att ta en genväg i köket för jag tycker det är viktigare med tid för mitt projekt. OBS – det här låter löjligt enkelt, men det är det inte. Att aktivt våga välja att strunta i något eller göra det mycket sämre än man vet att man kan, kräver sin trygga kvinna.

Vägen ur jämförelsehelvetet (och hur du undviker att hamna där till att börja med):

  • Öva tacksamhet – det är det bästa botemedlet mot orealistiska jämförelser. Varje kväll skriv ned tre saker du är tacksam för (för att du har ett roligt jobb, för dina vänner, för att du hade modet att be chefen om det du behövde på jobbet).
  • Påminn dig om din kombination – för varje sak du klagar på hos dig själv, påminn dig om två saker som är bra! (OBS långt svårare än det låter…)
  • Öva på att vara ödmjuk och glädjas åt andras framgång och styrkor – du har ingen aning om hur deras kombination ser ut.

Hur ser dina kombinationer ut?

Hoppas att ni har en härlig vecka och att vi ses på veckans nätverksträff!

Bianca Britten-Austin