Ni som har hängt med ett par veckor vet att jag valt att dyka in i frågan om hur man skapar en arbetsplats och kultur dit talangerna som är rätt för just ditt företag vill komma, stanna och utvecklas. Jag har skrivit om vikten av att kunna förmedla vilka människorna är som arbetar hos er, tydliggöra varför ni gör det ni gör och att våga bygga på enbart medarbetares styrkor. En tjusig önskelista, eller hur?

Med lite god vilja kan man hävda att det så sakteliga börjar närmar sig jul, varför jag tillåter mig att förlänga önskelistan med ett till inlägg om drömarbetsplatsen – denna vecka fokuserar jag på vikten av transparent kommunikation.

En arbetsgivares våta dröm är att högpresterande medarbetare förblir lojala till organisationen. Men lojalitet och tillit förutsätter en ärlig och transparent kommunikation. Det är som i vilken relation som helst – hur ska jag våga lita på dig om du inte berättar för mig vad som verkligen händer och hur det står till?

Här tippar jag på att det finns ledare som muttrande skulle invända att man måste faktiskt filtrera och skydda sina medarbetare från onödig information för att de ska kunna göra sitt arbete. Tvärtom säger jag! Människor klarar långt mycket mer än vad vi oftast tror.

Som en del av ett ledarskapsprogram jag gick för ett antal år sedan fick jag jobba med min kommunikationsstil. När det kom till svåra samtal tyckte jag ofta så synd om mottagaren att jag lindade in sanningen i förskönande formuleringar. Jag ville verkligen inte såra mottagaren. Kvinnan som höll i utbildningen sa ”Bianca, det där är en form av högmod. Jag förstår att du vill väl, men i praktiken betyder det att du oombedd börjar ta ansvar åt personen ifråga, som om hen vore mindre förmögen att ta hand om sig själv. Vad vet du om vad som är jobbigt för den här personen och inte? Visa mottagaren respekt genom att säga sanningen och utgå från att hen kan hantera sin egen reaktion.”

Jag tyckte att jag var omtänksam men i själva verket var jag lite högfärdig eftersom jag inte trodde att mottagaren hade styrkan och förmågan att hantera budskapet. Sen den dagen övar jag alltid på att förmedla budskap osminkade. Hittills har det inte blivit fel.

För att en arbetsplats ska präglas av en transparent kommunikation, krävs det insatser från både ledare och medarbetare. Ledarna kommer dock alltid behöva visa vägen och bekräfta att transparent kommunikation uppskattas och belönas.

Jag läste en gång om en chef som hade regelbundna möten hon kallade för ”hope and fears discussions”. Precis som att medarbetare behöver ärlig information om vad som händer för att kunna göra sitt jobb så bra som möjligt, blir en ledares möjlighet att leda och skapa trygghet i gruppen så mycket större om hen får reda på de förhoppningar och orosmoln som cirkulerar i gruppen.

Det är vanligt att det finns en tendens att inte berätta allt för chefen. Som ledare är det därför smart att göra det obehagliga naturligt. Uppmuntra att få upp orosfrågor och funderingar på bordet genom regelbundna avstämningar där detta är ert fokus.

Prova i din egen arbetsgrupp ett par veckor och se vilken effekt det ger! Min gissning är att ni snart blir bättre på att mer avdramatiserat dela både funderingar och glädjeämnen!

Kommunikativ förmåga bör med andra ord ligga högt upp på listan över måste-ha-egenskaper när en ledare ska rekryteras. Att vara rak och ärlig i alla lägen kan initialt uppfattas plumpt, men i längden blir dessa ledare mer uppskattade eftersom man vet att man alltid får höra sanningen och därmed kan våga lita på den information man får. En mer diplomatisk kommunikationsstil kan initialt upplevas som mer följsam och behaglig men i längden riskerar den att bli otydlig och skapa osäkerhet kring vad som egentligen gäller.

I dagens informationssamhälle är det dessutom inte längre en fråga om medarbetarna ska få veta, det är en fråga om när. Hemligheter är som mögel; de sprider sig och förstör. Så säg sanningen du innan någon annan gör det och vinn dina medarbetares lojalitet och tillit.

Bianca Britten-Austin, Talent Manager på Elite Hotels