Det jag hittills inte har skrivit om kring drömarbetsplatsen – det vill säga dit talangerna självmant vill komma, stanna och känner att de utvecklas på – är ledarskap.
Att alla de områden jag har berört de senaste veckorna, är beroende av ett framgångsrikt ledarskap är tydligt; det är ledaren som förklarar Varför, bygger team utifrån individernas styrkor samt håller och uppmuntrar en transparent kommunikation.
När det handlar om vilka som är de viktigaste ledaregenskaperna, finns det oceaner av managementlitteratur med olika teorier. Vad däremot all engagemangsforskning och organisationspsykologi förefaller dra en gemensam slutsats kring är att ledaren är en av de absolut starkaste påverkansfaktorerna för en medarbetares trivsel. Därför är ämnet ledarskap, i sammanhanget om vad som skapar en drömarbetsplats, ett ämne värt ett eget inlägg.
Allt ledarskap börjar med att jag kan leda mig själv. Den förmågan stavas självkänsla.
Emellertid kommer jag inte gå in på vilka egenskaper jag tror på mest hos en ledare. Där har jag bara en hög med högst subjektiva preferenser. Mitt fokus i detta inlägg är istället utgångspunkten att allt ledarskap börjar med oss själva.
När det kommer till ledarskapsutbildningar finns det lika många leverantörer som det finns ledare i vårt avlånga land. Det vet jag efter att ha spenderat våren med att dammsuga marknaden efter den leverantör som skulle vara mest rätt för Elite Hotels. Förmodligen är de flesta av de modeller och upplägg som de olika utbildningsföretagen använder sig av ungefär lika bra. Det som slår mig i samtalen med dem är dock att den absoluta majoriteten av dem helt hoppar över grunden. Det vill säga självledarskapet. För att kunna leda någon annan måste jag först och främst kunna leda mig själv. Den förmågan stavas självkänsla.
Skillnad mellan självförtroende och självkänsla är denna – självförtroendet är vår tro på vår förmåga att prestera i ett visst avseende, medan självkänsla är hur det känns att vara jag, oavsett hur mina prestationer ser ut.
Ledarskap handlar i grunden i så stor utsträckning om relationer och hur jag mår med mig själv kommer ha direkt påverkan på sättet jag vill och kan interagera med andra på. Om jag är snål mot mig själv, är det svårt att vara generös mot någon annan. Om jag har skyhöga prestationskrav på mig själv för att jag inte är bättre än min senaste prestation, kommer jag ha utmaningar med att se en medarbetare misslyckas och genuint kunna stötta hen i hens utveckling utan att mitt missnöje läcker igenom.
En vältränad självkänsla innebär att man som ledare är trygg i vem man är och vad man står för, även när internpolitiska vindar blåser åt ett annat håll. Det innebär en förmåga att reflektera kring sin egen roll och insikt i hur man påverkar situationer. En god självkänsla gör att man har en hälsosam distans till att bli synad och bedömd av andra. Genom att vara sann mot sig själv, blir man också bättre på att förhålla sig till andra och bedöma dem på ett mer rättvisande sätt. Man blir mer lösningsorienterad eftersom stolthet inte längre får spela en så stor roll och man blir lugnare och tydligare i att både ge och ta emot kritik.
Att gå direkt till färdigpaketerade ledarskapsutbildningar utan en god självkänsla, blir lite som att kleta på ny väggfärg utan att först slipa bort den gamla färgen.
Att tillhandahålla färdigpaketerade ledarskapsutbildningar till ledare som inte först har fått bygga upp en god självkänsla, bra självinsikt och en effektiv reflektionsförmåga, blir lite som att kleta på ny väggfärg utan att först slipa bort den gamla färgen. Genvägar resulterar bara i att färgen snart flagnar eftersom den saknar grundligt fäste och den gamla färgen (våra gamla beteenden och vanor) kommer lysa igenom sprickorna. Det går inte att hoppa över förarbetet.
De flesta av oss har förutsättningarna att direkt börja träna upp självkänslan med hjälp av metoder och övningar. Men i vissa fall kan man behöva gå ytterligare en nivå djupare och ha glädje av en psykologs hjälp i att förstå t.ex. anknytningsmönster, stressorsaker och beteenden som alla har en stark påverkan på vilken typ av ledarskap en ledare kommer ha förmågan att driva i längden.
Jag tror att det är långt ifrån majoriteten som behöver hjälp av en organisationspsykolog, men där behovet finns tror jag det är en förutsättning för att få någon som helst ROI på alla de andra ledarskapskurserna personen ifråga får gå.
Det är smart att ta hjälp när det behövs.
Att prata om psykologhjälp är fortfarande relativt laddat i vårt land, men det är i min mening bara en föreställning som bygger på okunskap. Det är smart att ta hjälp när det behövs. Att få rätsida på beteenden och funderingar man oftast har burit på länge är oftast befriande, intressant och givande. Det är sällan ledarskapstränare är rustade eller utbildade för att hantera och gå till grunden med sådana frågor.
Så heja alla modiga organisationer som är kloka nog att prata om dessa saker och bygga hållbara ledare på riktigt!
Bianca Britten-Austen, Talent Manager på Elite Hotels