Är detta min 30årskris?

Hennes höga klackar hörs mot marmorgolvet när hon går fram, hennes händer hårt kring datorn och anteckningsblocket. Håret är fönat och faller mjukt mot kavajens axlar när hon sätter sig i styrelserummet. Hon ler genom röda läppar och leder på ett nytt sätt ännu inte uppfunnet. 

Jag har alltid inspirerats av henne, sett mig själv i henne, genom varje serie där hon porträtteras genom tiderna, i varje inspirationscitat, tidning och föreläsning. Känt mig närmare henne än alla andra runt omkring mig. Även om vi nu har olika bilder om hur hon ser ut och liknar, så vet vi alla vem hon är.

Det är bara det att hon inte existerar.

Att måla upp den perfekta affärskvinnan må vara nog så lockande och inspirerande och kanske finns det dagar då vi behöver henne, när vi kan vara henne för en timme eller två, men hon är en farlig vän på resan. En som aldrig tar verkligheten i beaktning. I hennes värld finns ingen träning man inte hann till, ingen flygskam, inget dåligt samvete för att man jobbade över, igen. Världen behöver fler affärskvinnor, och den behöver fler olika affärskvinnor. Vi behöver visa att det går, men att vägarna dit kan se ut på helt olika sätt utan ett facit. Vi behöver perfekta operfekta affärskvinnor. 

När jag var yngre tänkte jag att jag skulle skriva boken ”Fake it till you make it” innan jag var 30. Jag har alltid varit bra på så kallade guesstimations och tänkte att här har vi något. Mina guesstimations har tagit mig långt, en blandning av kunskap, sunt förnuft och kreativitet. Det var viktigt det där, “innan 30” och nästa vecka är det dags. Hittills är ingen bok skriven och kommer inte heller bli det. Nya prioriteringar och värderingar men en har varit lika stark som alltid. Viljan att arbeta, för att uppnå någonting mer, för min arbetsplats och för mig själv.

Jag är affärskvinnan som bor i Amsterdam men trivs bäst på landet, kreatören som blev analytiker, chefen som ibland är lite rädd för vad som komma skall. Jag är allt detta i ett, för det är så det riktiga affärslivet ser ut, men allt det härliga och jobbiga runt omkring och jag tror vi behöver prata om det. Om alla projekt som inte flög, och de som gjorde det. Om alla resor man valde bort, och de man valde. För att om någon faller, tar vi emot och lyfter upp, där vi visar att framgång kan se ut på olika sätt. Låt oss omfamna detta, i en värld där allt inte alltid ser ut som i inspirationscitaten, där du är definierad av vad du tycker är värt att kämpa för.